text.
Allt är relativt skulle hon säga, sen skulle hon le fånigt och peka på de svarta fåglarna som bröt av den gråblåa himlen. Hon skulle slicka bort glassen som runnit ner för hennes klibbiga hand och börja nynna på sin favoritlåt. Solen skulle lysa skarpt, jag skulle ha på mig mina solglasögon med gröna konturer. Min glass var uppäten för länge sen och nu skulle hon börja prata om hur allting är svart på vitt. Vitt på svart.
För att få tyst på henne skulle jag kyssa henne på kinden och snappa upp hennes skratt.
© LISA. dvs. JAG.
Avtryck
; Ana
Det där var jättefint! :')
; Maria
Jag älskar de du skriver, fast de vet du redan.
Alla underbar detaljer, mumma <3
; Lina
Åh, så fint du skriver.
Trackback
