what would you do?
Är det bara jag, som ibland, ändrar mitt personliga meddelande på MSN med kanske en tanke eller en passande låttext och hoppas att den personen det är riktat till tar upp det. Förstår. Jag vet att jag är knäpp, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Jag gör det ganska ofta, men jag tror ingen riktigt förstår eller vågar ta till sig när det gäller den. Det spelar ingen roll, det är en bra grej att göra. Så man får ut det i alla fall.
Sen finns det ju de här människorna man delat så mycket med, som man knappt har någon kontakt med men ändå vägrar släppa taget om. Kanske för att människor hoppas, kanske för att man håller sig kvar vid saker man känner igen.
Jag släpper inte de människorna, de är fina och bräckliga. Det är inte för att hålla mig kvar i det förflutna utan mer för att jag hoppas.
Jag är nog en såndär människa som hoppas. Kanske för mycket ibland.
Jag känner igen mig så mycket i det du skrivit i det här inlägget. Jag gör ofta så; väljer en bit av en låttext, ett ordspråk, en fångad mening som passar in på en viss person och.. hoppas att han/hon ser och förstår. Oftast gör de inte det. De vågar eller vill kanske inte se.
Du är inte knäpp :*
haha ja brukar också skriva massa sånt på msn, men tror nog heller ingen förstår att det är menat till dom..... :(
du är inte ensam.
jag gör det nästan hela tiden
Jag säger precis som Sabina.
(Och förresten, så är du och Maria jättesöta, men jag känner mig så dum om jag kommenterar två inlägg i rad, så jag säger det här istället!)
Jag gör så.
Båda.
Jag joinar låtcitats-klubben.
Och tyvärr hoppas jag också för mycket av många människor.
Jag har ännu inte givit upp hoppet om A, t.ex. Varje gång jag ser honom hoppas jag att han ska vända sig om, säga "Hej" eller åtminstone titta på mig.
Så jag kan säga det där igen, det där ordet som inte hjälpt mig ett jävla skit hittills.
