Det här med släkt.
På min pappas sida har jag väldigt många kusiner, och då menar jag väldigt många. Vissa av dem har jag aldrig träffat.
Fine with me. För att de är antingen bra mycket äldre eller väldigt små. Den närmaste är sjutton eller arton men vi lever ändå alldeles olika liv så vi pratar inte så mycket när vi träffas.
På mammas sida har jag fem kusiner tror jag. Alla utom en är väldigt mycket äldre än mig och hon är jämngammal.
Min kusin. Henne träffar jag mest av alla mina kusiner och det är jag glad över. Hon är tre månader äldre än mig, ungefär och vi har väl legat och dreglat på sommrarna i Nyköping tills vi var stora nog till att gå.
Vi delar samma sjuka humor och är nog ungefär lika bra på att göra bort oss.
(Hon gick in i en vägg på kolmården, jag utbrast "Vem köper så här mycket glas?" och tittade ner i en vagn på Ikea, precis när tanten vars vagn det var skulle lägga ner lite till glas.)
Och ända sen min lillebror kunnat prata och gå har vi gillat att få honom att klanta sig.
(Så som att fastna med stöveln i en lerpöl, gå på is som sedan spricker och han ramlar i.)
Dessutom är vår musiksmak någolunda densamma och vi både äter hellre godis, frukt och glass istället för mat.
Om inte vi hade vart jämngamla, hade min mamma och hennes mamma fortfarande träffat varandra nästan varenda lov? Det är lite underligt. Våra mammor är ganska lika men ändå helt olika.
(Hennes mamma stjäl blomsnuttar och min mamma gör inbrott i övergivna hus.)
Vi brukar klaga på våra mammor men de är faktiskt ganska bra också, varje sommar tills vi fyllde tretton (tror jag) tog de oss till kolmården, legoland, vi har åkt till mumindalen och roadtripat genom Sverige. Vi har tappat bort min lillebror på båten mellan Sverige och Danmark, gömt påskägg och proppat oss fulla med godis varje påsk.
Fast min pappas sida är ju också bra, det är bara att närmaste jämngamla kusin jag kommer är femton år och en pojke. Vi delar inte samma intressen precis.
Jag är glad att jag har min jämngamla kusin i alla fall, annars hade jag väl inte gjort galna saker som att ha snurra sönder hängmattor varje sommar, mata en kossa som dreglar avskyvärt mycket och andra galna saker.
Fine with me. För att de är antingen bra mycket äldre eller väldigt små. Den närmaste är sjutton eller arton men vi lever ändå alldeles olika liv så vi pratar inte så mycket när vi träffas.
På mammas sida har jag fem kusiner tror jag. Alla utom en är väldigt mycket äldre än mig och hon är jämngammal.
Min kusin. Henne träffar jag mest av alla mina kusiner och det är jag glad över. Hon är tre månader äldre än mig, ungefär och vi har väl legat och dreglat på sommrarna i Nyköping tills vi var stora nog till att gå.
Vi delar samma sjuka humor och är nog ungefär lika bra på att göra bort oss.
(Hon gick in i en vägg på kolmården, jag utbrast "Vem köper så här mycket glas?" och tittade ner i en vagn på Ikea, precis när tanten vars vagn det var skulle lägga ner lite till glas.)
Och ända sen min lillebror kunnat prata och gå har vi gillat att få honom att klanta sig.
(Så som att fastna med stöveln i en lerpöl, gå på is som sedan spricker och han ramlar i.)
Dessutom är vår musiksmak någolunda densamma och vi både äter hellre godis, frukt och glass istället för mat.
Om inte vi hade vart jämngamla, hade min mamma och hennes mamma fortfarande träffat varandra nästan varenda lov? Det är lite underligt. Våra mammor är ganska lika men ändå helt olika.
(Hennes mamma stjäl blomsnuttar och min mamma gör inbrott i övergivna hus.)
Vi brukar klaga på våra mammor men de är faktiskt ganska bra också, varje sommar tills vi fyllde tretton (tror jag) tog de oss till kolmården, legoland, vi har åkt till mumindalen och roadtripat genom Sverige. Vi har tappat bort min lillebror på båten mellan Sverige och Danmark, gömt påskägg och proppat oss fulla med godis varje påsk.
Fast min pappas sida är ju också bra, det är bara att närmaste jämngamla kusin jag kommer är femton år och en pojke. Vi delar inte samma intressen precis.
Jag är glad att jag har min jämngamla kusin i alla fall, annars hade jag väl inte gjort galna saker som att ha snurra sönder hängmattor varje sommar, mata en kossa som dreglar avskyvärt mycket och andra galna saker.
Avtryck
; Mirre
Aaaw.
Om man skulle skriva ner alla våra minnen skulle man typ få skriva minst ett par hundra böcker alltså. Som när du kastade min kamera i sjön eller när vi lurade din mamma och lillebror att det fanns godis i slutet på 'tunneln' på kolmården.
Trackback
